Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Annonser

Så här skrev  Cecilia Blankens om mig/oss, jäkligt kul!!!

”Det finns ju olivolja, och så finns det olivolja. För ett tag sedan fick jag den alldeles fantastiska olivoljan Ankhura (som blivit framröstad till Toscanas bästa ekologiska olivolja) av en bloggläsare – Cino.

Den är så sjukt god att den gör varenda simpel tisdagsmiddag till en fest (en dutt på de rivna morötterna till blodpuddingen och hepp – lyxmiddag. Typ). Anyway. Det här med Cino är för övrigt en kul story. Hon har läst min blogg länge, och efter ett tag lagt ihop en och annan pusselbit och det visar sig att vi faktiskt kände varandra när vi var små. Eller ja. Jag var en plutt, hon var tonåring. Bådas våra familjer bodde i den lilla byn Axvall iSkaraborgCino hade (har) en bror som var jämngammal med mig. Tony. Tony var skitsnygg. Det fattade jag redan då, fastän jag säkert inte var mer än sex år eller så. En dag lekte jag och Tony hemma i min trädgård. Vi höll att fixa något med en Morakniv och mitt i leken bad jag Tony passa mig knivslidan som jag lärt mig att det hette. Eller kortformen ”slidan”. ”Kan jag få slidan, Tony?”, sa jag. Jag fattade ju att det var risky business att bara säga slida så där rakt upp och ner, men det hette ju så, så vad skulle jag göra? Snygg-Tony tokgarvade. Han garvade sig illröd. Slida! Kom igen! Och jag skämdes ihjäl. Jag skämdes så att jag ville dö. Jag hade sagt slida till Axvalls snyggaste snubbe. Att jag inte fattade bättre. Jag kommer ihåg det här extremt tydligt, så det måste verkligen ha varit skitjobbigt, ha ha.

Tonys storasyster är alltså Cino. Och hon var kompis med min storasyrra. Vi har en filminspelning hemma där Cino och min syrra spelar gitarr och larvar sig. På ett kul sätt. Som liten var jag asimpad av den där filmen. Och av Cino. Hon var ju för sjutton typ vuxen.

Och här är vi nu – hon läser min blogg, jag smaskar i mig hennes olivolja. Hon och hennes man har förresten drivit ett pensionat i Toscana i två år. Nu ska de flytta tillbaka till Sverige och starta upp någon business i Åre. Åh vad jag blir fascinerad av folk som vågar leva sina drömmar. När ska jag göra det? Eller, det är kanske det jag gör nu? Även om Farsta kanske inte är fullt så inspirerande som Toscana.”

Idag tar vi emot våra SISTA gäster här på Ankhura…konstigt att säga det!

För det känns ju som att allt nästan är som det ska fast ändå inte, fast ändå! ja ni fattar, det känns väldigt upp-och-ner! Och det är väl därför jag varit så dålig på att skriva här, jag är så mixad av känslor att jag inte vet hur jag ska formulera mig…

Gästerna som kommer är återvändande gäster som blivit vänner som vi hållt kontakten med sist de var här – det ska bli sååå himla kul och vilken fin avslutning vi får!!!

Ina & Klas – tack snälla rara för Era fina värmande ord! jag blir helt varm i hela kroppen- vilken vecka vi hade tillsammans! Vi ses snart igen, det är jag helt övertygad om!

kram

 

 

Njuter av att diska

när man hör sorlet från vårt matbord – gäster – våra gäster – mina gäster!

Och i kväll återkommande gäster från förra året, nästan på dagen faktiskt kom vi fram till! Kändes som vänner från förr! Och Nya gäster. En av många härliga kvällar, och man minns fler kvällar och middagar än de tror, våra gäster!

Det  här kommer jag sakna – mötena över matbordet och hänget vid spisen, valet av låtar på Spotify. Nya människor från alla hörn som sitter här i vårt kök och äter en god middag med människor de träffat precis innan de satt sig till bords! Bubbelibubb-prat, klirr från glasen, sorl och lite bakgrundsmusik, gapskratt, diskussioner mellan himmel och jord!

Tack alla gäster för att ni varit min dröm – drömmen om en puttrande gryta på spisen och ett stort bord plats för många med sorl och skratt!!

Go natt från en lycklig en!

30 dagar

om exakt en månad så har vi precis checkat in på ett hotell. PÅ väg hemåt till Sverige, Åre, till familjen och vännerna!

Och för nästan exakt två år sen hade vi precis checkat in på vårt eget hotell…

”Sånt är livet, sånt är livet 
Gå en annan väg o sen 
Lev igen, lev igen”

Eller som vi sa på Grönan – livet är som en Berg-och dalbana!

Buona notte cari amici

inne på 3e veckan

och vi är fortfarande förkylda- vi har en förkylning from hell,  hela familjen med feber som bara går runt runt och vägrar ge sig! Så vi är lite matta just! USCH!

Lite Bilder från dagarna som gått

 

 

Kära vänner, nu är det dags(äntligen) för oss att berätta detta!

– Alldeles snart är vi på väg mot Nytt land, ny stad, ny verksamhet och nytt namn!

I slutet på november så stänger vi ner Ankhura. Ägarna tar tillbaka sitt hus och tillsvidare kommer det att vara deras privata sommar hus!

Läs mer på http://anderscino.se/

Trevlig helg!
Anders & Cino